Så genomrökt har jag inte varit på länge. Orsaken: scouter som eldar i varsin energispis.

Energispis?

En konservburk ovanpå en annan konservburk med eldhål. Resultatet: en liten skvätt soppa gjord av varje scout. Lök potatis och buljong och energiska blåsare gjorde att vi alla fick lite att äta. Fast inte utan Hampus som naturligtvis är lika inpyrd som jag.

Scouter med nykokt soppa respektive energispisblåsning.

När jag kom hem från scouterna tipsade min fru om en dabattartikel i Dagen (en tidning som verkligen fått ett rejält lyft sedan Elisabeth Sandlund tog över och nu tillhör top 3 av tidningar i Sverige) som Birger Schalug skrivit.

Läs den här: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=184112

Som någon av bloggarna kommenterade denna artikel: nu ropar stenarna. Ja sannerligen. Fast tack och lov en riktigt smart sten... så hoppas någon berörd läser! Och låt oss hoppas att stenen Birger dessutom blir en levande sådan :)

Återträff för konfirmader för mig. Bönegudstjänst i västerstrand (imorgon förstås). Otroligt roligt att träffa alla igen, men hu vad trött man blir fysiskt! Undrar hur länge kroppen pallar detta med sandvikenkonfirmander :)

Vi testade ett nytt grepp i år och gjorde en korsvandring med alla, utöver rollspelet förföljd som vi kört för 3:e året i rad. Båda uppskattades och särskilt kul var att se hur bra korsvandringen blev:

Alla satt i kyrkan med förbundna ögon till soft lovsångsmusik på CD. De leddes sedan ut en och en till olika stationer med bibelord, bröd och vin. Sedan fick de sätta sig vid elden och invänta att alla kommit, fortfarande med förbundna ögon. När detta skett började själva passionspelet. Några av Salt Karlstad hade kommit upp och hjälpte oss med dramat som inkluderade allt från fängslandet till korsfästelsen. Under alltihop fick de själva känna både piskslag och spikar och jag tror att de verkligen fick en upplevelse utöver det vanliga. Allt slutade i jordkällaren (=graven) där de fick stå i det kompakta mörkret och "vara döda" tills de fick order att ta av sig bindlarna och en bygglampa tändes (=uppståndelsen). Till allt detta hörde givietvis bibelord. Efter detta leddes de upp till matsalen där det var dukat till himmelsk fest med gospelmusik och texten "du är uppstånden". Alla fick de dessutom en vit sten med texten "Upp 2:17" på baksidan. Vi önskar ju så att de blir segrare allihop!

Andakten var också mycket stark och många i personlig förbön. Fortsätt gärna att be för dessa fina ungdomar!

Hektiska dagar en vecka nu. Märker att det är svårt att hinna med att blogga då. Nu är klockan redan 23.28 hmmm.

Men gårdagen måste jag i alla fall dela med mig av (jag är så arg att jag inte tog några kort att lägga upp här, men har man roligt glöms ju sådant av): ett stort och härligt gäng ungdomar samlades hos oss och åt nötter, chips, kladdkaka och lite annat smått och gott. "Dubbelhäxa" och "maffia" drog ut på kvällen och det blev ganska sent i säng för oss. Men det är fantastiskt att se så många stabila och hängivna ungdomar i en annars så trasig värld. Det känns verkligen gott inför framtiden. Alla är de dessutom involverade i någon form av Saltgrej så vi kommer få glädjen att umgås med allihop frekvent under hösten.

Ledarkursen har nu 8 deltagare och det känns fantastiskt! Mer om den lär jag väl lägga upp för det har verkligen varit en veckans höjdpunkt och så hoppas jag att det blir även i år. Fast ännu bättre (för nu är vi ju dubbelt så många)!

Kan också såhär bloggvägen släppa att det ser lovande ut inför Höstkonferensen 2-4/10. Jag trodde faktiskt aldrig att det skulle bli så många deltagare, men nu är det faktiskt 79 anmälda. Eftersom vi hade satt ett tak på 70 platser så betyder det att det inte bara är fullt utan överfullt! Men det blir mycket att leva upp till...

Imorgon bär det av till Sandviken igen för återträff. Har just lagt sista handen vid vårt hemliga programmaterial och tror att detta blir väldigt bra - men det återstår att se... be gärna för oss och alla konfirmanderna!

Förberedelser för ledarkursen som börjar nästa vecka. Men det strular lite med tekniken - jag skall ju ha folk över nätet  också så det gäller att alla elektronikprylar hittar hem i internetvärlden. Det gjorde de inte ikväll... så det blir nog till att jobba några timmar med imorgon också... Problemet är att det skall vara tvåvägs bild och ljud för fyra pers.

Roligare då att också ha börjat gräva i bibeltext för mitt semniariet under höstkonferensen för stora och små på Sandvikengården som det nu börjar blir ganska många anmälda till. Hoppas att det blir ännu fler!

Förmiddagen ägnades åt att skriva ledarbrev åt allhelgonalägerledarna samt ett manus till en tvåtimmarsgrej på konfaåterträffen nästnästa vecka. Mer än så kan jag inte säga... för det skall vara en överraskning såklart :)

Kvällen blev ett kärt återseende med scoutgruppen! Roligt att ha en ny ledare - Hampus - med oss!

Hemma igen från Södertälje hos min fina familj. Blivit uppdaterad om gudstjänsten. Härligt att höra att Staffan blev sänd och fick förbön inför USA- resan! Roligt också att Olof predikade - synd bara att jag inte kunde vara där och lyssna.  

Läste Nehemja på tåget tillbaka till Karlstad. Fantastiskt spännande historia. Tänk att få ha varit med på denna tid. Och vilken kille Nehemja måste ha varit. Där kan man prata om driv!

Bygget av muren och återställandet av Jerusalem ses som något oerhört positivt boken igenom och de tror verkligen på vad de gör. Och då är det heller inget som stoppar dem att bygga, trots att så många är emot dem.

Det är en så gammal skildring (den har ju drygt 2300 år på nacken) men det är ändå samma oro och hopp, samma modfälldhet och kämpaglöd samma vånda och glädje som avspeglar sig i dessa 13 kapitel som vem som helst av oss idag känner inför svåra och stora livsomställningar och projekt.

Hela tiden uppmuntras de av Nehemja att fortsätta trots motgångarna. Hoppet de får av de samtidiga framgångarna sporrar dem att fortsätta. Därför blir jag så rörd när jag läser:

"Vi fortsatte att bygga upp muren, och snart var den färdig till hälften, ty folket lade ner sin själ i arbetet" (Neh 4:6)

Vi- formen: det personliga vittnesbördet från den som var med och som ger färg och liv åt detta eko från forntiden.

Föredömet: Att lägga ner sin själ i arbetet. Att arbeta helhjärtat för det man tror på.

Glädjen: att se hur arbetet faller väl ut.

Förhoppningen som gör att arbetet inte avstannar där på hälften: att hela muren skall bli klar.

Går inte detta att läsa om och om igen?

Vi fortsatte…

Vi lade ner vår själ i arbetet…

Vi fortsatte…

Vi lade ner vår själ i arbetet…

Vi fortsatte…

Salt styrelsemöte på Hagaberg i Södertälje.

Vad jag missar: gudstjänsten i Västerstrand på söndag. L

Vad jag får: inspiration och lära känna en hel del nya, fantastiska människor!

Dagens citat: ”Vi har för stora förväntningar på vad Gud kan göra på ett år, men för små på vad han kan göra på fem.”

Jag känner verkligen igen mig. Skärpning!

Mycket har passerat idag. Besök av en tjej från Sierra Leone som bor i Sverige nu.

Dansgruppen som Sophia leder. Underbart gäng. Telefon med massa folk. Det blir en härlig höst detta!