Hemma igen från Södertälje hos min fina familj. Blivit uppdaterad om gudstjänsten. Härligt att höra att Staffan blev sänd och fick förbön inför USA- resan! Roligt också att Olof predikade - synd bara att jag inte kunde vara där och lyssna.  

Läste Nehemja på tåget tillbaka till Karlstad. Fantastiskt spännande historia. Tänk att få ha varit med på denna tid. Och vilken kille Nehemja måste ha varit. Där kan man prata om driv!

Bygget av muren och återställandet av Jerusalem ses som något oerhört positivt boken igenom och de tror verkligen på vad de gör. Och då är det heller inget som stoppar dem att bygga, trots att så många är emot dem.

Det är en så gammal skildring (den har ju drygt 2300 år på nacken) men det är ändå samma oro och hopp, samma modfälldhet och kämpaglöd samma vånda och glädje som avspeglar sig i dessa 13 kapitel som vem som helst av oss idag känner inför svåra och stora livsomställningar och projekt.

Hela tiden uppmuntras de av Nehemja att fortsätta trots motgångarna. Hoppet de får av de samtidiga framgångarna sporrar dem att fortsätta. Därför blir jag så rörd när jag läser:

"Vi fortsatte att bygga upp muren, och snart var den färdig till hälften, ty folket lade ner sin själ i arbetet" (Neh 4:6)

Vi- formen: det personliga vittnesbördet från den som var med och som ger färg och liv åt detta eko från forntiden.

Föredömet: Att lägga ner sin själ i arbetet. Att arbeta helhjärtat för det man tror på.

Glädjen: att se hur arbetet faller väl ut.

Förhoppningen som gör att arbetet inte avstannar där på hälften: att hela muren skall bli klar.

Går inte detta att läsa om och om igen?

Vi fortsatte…

Vi lade ner vår själ i arbetet…

Vi fortsatte…

Vi lade ner vår själ i arbetet…

Vi fortsatte…