Hemma igen från Södertälje hos min fina familj. Blivit uppdaterad om gudstjänsten. Härligt att höra att Staffan blev sänd och fick förbön inför USA- resan! Roligt också att Olof predikade - synd bara att jag inte kunde vara där och lyssna.  

Läste Nehemja på tåget tillbaka till Karlstad. Fantastiskt spännande historia. Tänk att få ha varit med på denna tid. Och vilken kille Nehemja måste ha varit. Där kan man prata om driv!

Bygget av muren och återställandet av Jerusalem ses som något oerhört positivt boken igenom och de tror verkligen på vad de gör. Och då är det heller inget som stoppar dem att bygga, trots att så många är emot dem.

Det är en så gammal skildring (den har ju drygt 2300 år på nacken) men det är ändå samma oro och hopp, samma modfälldhet och kämpaglöd samma vånda och glädje som avspeglar sig i dessa 13 kapitel som vem som helst av oss idag känner inför svåra och stora livsomställningar och projekt.

Hela tiden uppmuntras de av Nehemja att fortsätta trots motgångarna. Hoppet de får av de samtidiga framgångarna sporrar dem att fortsätta. Därför blir jag så rörd när jag läser:

"Vi fortsatte att bygga upp muren, och snart var den färdig till hälften, ty folket lade ner sin själ i arbetet" (Neh 4:6)

Vi- formen: det personliga vittnesbördet från den som var med och som ger färg och liv åt detta eko från forntiden.

Föredömet: Att lägga ner sin själ i arbetet. Att arbeta helhjärtat för det man tror på.

Glädjen: att se hur arbetet faller väl ut.

Förhoppningen som gör att arbetet inte avstannar där på hälften: att hela muren skall bli klar.

Går inte detta att läsa om och om igen?

Vi fortsatte…

Vi lade ner vår själ i arbetet…

Vi fortsatte…

Vi lade ner vår själ i arbetet…

Vi fortsatte…

Salt styrelsemöte på Hagaberg i Södertälje.

Vad jag missar: gudstjänsten i Västerstrand på söndag. L

Vad jag får: inspiration och lära känna en hel del nya, fantastiska människor!

Dagens citat: ”Vi har för stora förväntningar på vad Gud kan göra på ett år, men för små på vad han kan göra på fem.”

Jag känner verkligen igen mig. Skärpning!

Mycket har passerat idag. Besök av en tjej från Sierra Leone som bor i Sverige nu.

Dansgruppen som Sophia leder. Underbart gäng. Telefon med massa folk. Det blir en härlig höst detta!

Kom precis hem från kyrka på stan: tillsammans med ett antal brinnande människor från lite olika församlingar har vi delat ut kakor, kaffe förbön och själavårdsamtal natten lång. Helt fantastiskt. Det finns så oerhört mycket längtan i dessa festande människor som rör sig på torget fred-lör natt att det är otroligt. Så många samtal, så mycket förbön. Hur det går till? En vikbar solstol med ölhållare (mkt praktiskt!) tjänar som förbönstol. Där sätter folk sig och vi ber för dem. Stort som smått. Långa samtal. Djupa, jobbiga, roliga, hätska - alla sorter kommer men ingen lämnar oberörd. Jesus berör. Jesus behövs. Och om det är något dessa människor längtar efter så är det en relation med honom. Det fick jag i alla fall be om för tre stycken ikväll! Så fulla är de inte heller att de inte minns vad de gjort imorgon när de vaknar. Däremot är det nog i en aning dimma ibland :) Men för Gud är ju allting klart, allt det dolda uppenbart och därför är kyrka på stan helt fantastiskt.

Vi behöver dessutom gärna bli ännu fler - så tveka inte att höra av dig om du vill vara med någon kväll.